Arbetet med att kartlägga och bemöta desinformation i olika former pågår på många håll. Här kan du komma vidare till forskning, rapporter och annat från den akademiska världen.

Fejk, filter och faktaresistens – hotar sociala medier demokratin?

I den här boken från Institutet för mediestudier med Lars Truedson som redaktör redogör olika experter/forskare för sina respektive specialområden. Läs bland annat om vilken känsla sociala mediers algoritmer går i gång på, vilket medie riksdagsledamöter kritiserar mest på Twitter, diskussioner om internets påverkan på ett demokratiskt samhälle och om förtroendet för journalister.

Boken släpptes 2018 och syftet med den är att fördjupa diskussionen om fejk, filterbubblor, faktaresistens och nättroll genom att presentera aktuell forskning.

Institutet för Mediestudier ska – med forskningen som verktyg – verka för en välgrundad diskussion i samhäl-let om hur medierna sköter sin grundläggande uppgift: att på medborgarnas uppdrag granska makten och skildra verkligheten. Institutet stöds av fack, näringsliv och civilsamhälle som kyrkan och idrottsrörelsen. Institutets forskning finansieras genom bidrag från bland andra Familjen Erling Perssons stiftelse och Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse.

Den svenska valrörelsen 2018

Det fanns en oro för yttre påverkansförsök under det svenska valet i september. Nu har det kommit en studie om detta gjord av internationella forskare. Och den riktar en liten känga till svenska traditionella medier när det gäller skräpnyheter.

Institutet för strategisk dialog, ISD, har gjort rapporten Smearing Sweden på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Syftet med rapporten var att främst att undersöka eventuell utländsk påverkan i det svenska valet 2018. Det var främst olika online-plattformar som granskades.

Några av slutsatserna i rapporten:

  • Det svenska valet utsattes inte för några direkta, organiserade påverkansförsök från andra länder. Däremot identifierades en omfattande smutskastningskampanj riktad mot Sverige internationellt, riktad både mot den svenska regeringen och Sverige som land.
  • De påverkansförsök som observerades handlade främst om att öka intresset för Alternativ för Sverige, Afs, i slutet av valrörelsen. Rapportskrivarna kunde dock inte hitta några belägg för att de här påverkansförsöken var samordnade eller att det fanns någon internationellt anknytning. Den islamistiska gruppen Hizb ut-Tahrir riktade också uppmaningar om att inte rösta till svenska muslimska grupper. Botliknande beteenden noterades också från 55 högaktiva konton på sociala medier.
  • Den största, identifierade desinformationskampanjen som upptäcktes kom efter valet och handlade om anklagelser om valfusk. Denna kampanj spreds också internationellt, bland annat genom danska och tyska konton.
  • Det finns tecken på att den svenska extremhögern är relativt osynkad med den internationella extremhögern i USA och Europa. Den svenska extremhögern har bildat ett eget kluster och där så kallade alternativa medier konsumeras. Rapportskrivarna hittade dock inga tecken på att material härifrån plockades upp internationellt i någon större omfattning. Detta kan bland annat bero på språkliga barriärer.
  • Sverige utmärker sig när det gäller konsumtionen av skräpnyheter, i alla fall i jämförelse med Storbritannien, Tyskland och Frankrike.

Rekommendationer från rapportskrivarna:

  • Sveriges traditionella medier behöver utveckla sin förståelse för hur de kan nå fram med korrekta nyheter till de grupper som väljer att konsumera alternativa medier.
  • Smutskastningskampanjen mot Sverige behöver övervakas när det gäller hur de uppstår och sprids. Detta för att myndigheter ska kunna skaffa sig kunskap om hur effekten av sådana kampanjer kan motverkas genom att till exempel skicka riktade meddelande.
  • De skandinaviska länderna bör samordna sina insatser, sin kunskap och sina färdigheter för att motarbeta påverkanskampanjer och spridande av desinformation.
  • Undervisning och utbildning om digitala medier både inom skolan och för den vuxna befolkningen bör prioriteras.
    * Samarbete med reklambranschen för att minska de ekonomiska drivkrafterna bakom spridande av desinformation bör åstadkommas.
    * Verka för att sociala medier-plattformarna ökar sin transparens och gör data om desinformationskampanjer tillgänglig för forskning och analys.

Här är hela rapporten >>

Fighting Fakes – the Nordic Way

Den här boken är en sammanfattning av det som diskuterades på ett expertmöte om desinformation i Köpenhamn hösten 2017. Olika författare/experter avhandlar områden som kvalitetsjournalistik, medie- och informationskunskap och pressetik. Svenska journalisten Nils Hansson är en av de medverkande och han har skrivit kapitlet True news against ”fake news”.

Mötet i Köpenhamn arrangerades av Nordicom och det är Nordiska Ministerrådet som har gett ut boken.

Co-inform

Co-Inform är ett EU-finansierat projekt med Stockholms universitet som ansvarig. Projektet löper över tre år och ska rikta in sig på att ta fram verktyg som ska identifiera falska nyheter i sociala medier och korrigera dessa, förutse vilken slags falsk information som får spridning samt undersöka om det finns några demografiska faktorer som påverkar vilka som sprider falska nyheter. Syftet är framförallt att göra invånare, journalister och politiker mer medvetna och motståndskraftiga mot misinformation.

Sju länder är iblandande I projektet som började 2018. Förutom Stockholms universitet är bland annat The Department of Communication and Internet Studies vid Cyprus University, The Knowledge Media Institute i Storbritannien, FactCheckNI på Irland och The International Institute for Applied Systems Analysis i Österrike några partner i projektet.

UNESCO, “Fake News” and Disinformation: A Handbook for Journalism Education and Training

FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, gav ut en handbok om faktakoll, hur desinformation kan motverkas med mera.

Hur ska en tänka vid urval av uttalanden att faktagranska? Det är bara en del av innehållet i Unescos handbok.

Det är en utförlig handbok som även ger teoretiska bakgrunder och förklaringar. Innehållet är uppdelat i moduler för till exempel verifikation av konton på sociala medier, hur en arbetar med att faktakolla uttalanden och hat och hot mot journalister.

Det finns också gott om länkar till forskning, litteratur, faktagranskare med mera för den som vill komma vidare.

Handboken i nedladdningsvänligt format.